Reserapport - Costa Rica 22feb-11mars 2010
Vi valde att flyga Köpenhamn-Atlanta-San Jose, vilket vi tyckte var smidigt. Det går inte att flyga direkt från Europa. Jag hade läst några reserapporter på nätet där några hade använt en researrangör som heter Aratinga Tours. Detta företag anordnar fågelresor i bl.a. Costa Rica och därför kontaktade jag ägaren Pieter Westra, som är holländare men som bor i CR. Efter lite email med våra önskemål och hans förslag, kom vi fram till ett paket som vi accepterade. Detta paket innebar 17 övernattningar, 12 dagar med helpension och frukost de andra dagarna, en fyrhjulsdriven jeep (Huyndai Tucson), fyra privata guidningar samt hämtning och lämning på flygplatsen. För detta betalade vi USD 5.160 och med en dollarkurs på 7,25 kr tyckte vi att vi fick mycket för pengarna. Vi träffade på Pieter vid två tillfällen under resan då han var på rundtur med en grupp från Holland och fick ett mycket positivt intryck av honom, både som person och fågelguide. Allting funderade perfekt och våra förväntningar infriades helt. Vi kan helt klart rekommendera Aratinga Tours, se www.aratinga-tours.com.
Sedan vill jag också rekommendera den helt nya "A birdfinding guide to Costa Rica" av Barrett Lawson. Tack vare denna bok hittade jag vissa arter på beskrivna platser.
Vi landade sent på kvällen och blev hämtade av Pieter far Jan, som kördes oss till vårt första hotell Buena Vista. Detta låg mindre än en halvtimme från flygplatsen. På morgon upptäckte vi vilken vacker utsikt det var från hotellets trädgård och här fanns också en liten stig, Coffee Trail, som vi gick runt. Här fanns en hel del fågel så det blev lite uppvärming inför rundresan. När vi kom tillbaka till hotellet efter hela resan upptäckte vi att de hade börjat bygga några nya byggnader i trädgården, vilket innebar en hel del väsen och tyvärr mycket mindre fåglar.
Efter frukosten fick vi bilen, som inte hade gått många mil, levererad till hotellet. Snart nog var vi på väg och i utkanten av San Jose åt vi lunch vid en vägrestaurang och det var här vi såg de stora Green Igauna. Vi körde vidare mot Punta Leona och efter två timmar på en slingande väg var vi framme. Numera finns det en nybyggt betalväg mellan San Jose och kusten som går mycket fortare och denna körde på tillbakavägen. Punta Leona är stor semester-
anläggning som ligger en bra bit från stora vägen och som bjuder på bra skådning inom området. Det är bättre att bo här än i Jaco, som är längre ifrån Carara och som inte såg så mysigt ut. Punta Leona är ett lugnare ställe och här finns också den mysiga Playa Blanco men även pooler. Maten består av buffér men här finns också en mysig a la carte restaurang som vi kan rekommendera. Nästa morgon hade vi vår första guidning och detta var i Carara. Vi gick det berömda Rivertrail tillsammans med vår guide David, en kunnig och trevlig guide som pratade bra engelska. Det är inte helt lätttskådat i denna miljö och det var bra att egen guide. Höjdpunkterna var nog royal flycatcher och violet sabrewing, den sistnämda en riktig juvel. Efter lunch blev det Play Blanca och härliga bad, skönt med tanke på att temperaturen var nog 35 grader och i vattnet 27.
Nästa morgon skulle vi ut på båttur på floden Tarcole. Vi mötte vår guide på anmodad plats men fick sedan köra till en ny plats där båten fanns, då vattenståndet var för lågt på vissa ställen. På vägen dit blev vi visade pacific screech owl på boplats. Vi hade en stor båt med plats kanske för 30 personer för oss själva samt egen guide och båtförare. Det blev några kanontimmar på floden med nånga nya arter och fina fototillfällen. Först drygt en timme på floden och sedan en timme in i mangroveträsket. Vid floden såg vi flera southern lapwing, en fågel som på senare år börjat synas även i CR och då framförallt här. Inne i mangroven hade vi bl.a. panama flycacher och mangrove hummingbird. Den sistnämnda är en av fyra helt endemiska arter för CR. Agnetha som inte är speciellt fågelintresserad, tyckte denna utflykt var en av de bästa. På eftermiddagen blev det Playa Blanca och nu hittade jag även lite vadare vid den klippiga delen bl.a. willet och least sandpiper. En vanlig fågel vid kusten är magnificent frigatebird vars silluett liknar något från Jurassic Park.
Nästa dag körde vi sedan norrut till La Ensenada Lodge, som ligger i det mer torra området vid Nicoyabukten. Här är det helt annan natur med träd som fäller löven för att sedan blomma i fantastiska färger. Det är med andra ord mycket mer lättskådat. Lodgen bjuder på enkelt men mysigt boende, god costa ricansk husmanskost , fantastisk pool och utsikt över kusten. Helt enkelt en kanonställe med mycket fågel i omgivningarna, men även howling monkeys. Lodgen finns på en stor hacienda och hade utmärkta stigar där man enkelt kunde promenera och skåda. Inom lodgeområdet hade vi orangefronted och orangechinned parakeets, whitefronted och yellownaped parrots samt de vackra black-headed trogon, streakbacked och spotbreasted oriole, whitethroated mapie-jay och mycket annat.
På kvällen blev det mat på uteserveringen samtidigt som vi tittade på den vackra solnedgången. Glöm inte att ta med myggmedel då detta var en av de platser som myggen var lite irriterande, framför allt på kvällen.
Nästa dag var det dags för nästa privata guidning och detta skulle ske på den stora Hacienda Solimar, tror att det var 6000 ha med främst boskapsskötsel. För första och enda gången fick vi problem. Solimar fanns inte på GPS:n och vår vägbeskrivning fick vi inte till att stämma. Vi körde runt på flera vägar och trots att vi startat i god tid hittade vi inte stället. Vi frågade två poliser som stod och hade hastighetskontroll och de anvisade oss in på en liten grusväg. Nu var vi försenade och fortfarande inte säkra på om vi var på rätt väg. Precis när vi var på väg att ge upp så stannade vi en mötande bil och frågade föraren om han visste var Hacienda Solimar fanns. Han log och svarade på dålig engelska att det var han som ägde den. Så det var bara att följa efter honom til rätt plats men då visade det sig att de inte hade vår bokning.
Men vår guide fanns där så det ordnade sig och lite försenade började vi köra runt på alla små grusvägar som fanns på haciendan. Vår guide Demetrio var mycket kunnig och visste precis var alla fåglar fanns bl.a. visslade han fram en ferruginous pygmyowl. På haciendan fanns allt från kungsfiskare, kolibier, massor med hägrar på översvämmade områden, rovfåglar och flugsnappare. Men detta är också det bästa stället att se den jättelika jabirun i hela CR, vi hade nog totalt 5-6 individer. Vi fick sedan lunch på Solimar innan vi körde tillbaka till La Ensenada. Denna utlykt är kan jag helt klart rekommendera. Under eftermiddagen blev det bad i poolen och en och annan kall öl slank ner. Innan middagen gick vi en trevlig men svettig promenad till en vacker utsiktsplats, det var nog drygt 30 grader.
Tidigt på morgonen fick jag sällskap med en engelsman och vi åkte iväg till några salt pans som låg i närheten. Här fanns lite vadare bl.a.whimprel, least sandpiper, lesser yellowlegs och shortbilled dowitcher. Till lunchen träffade vi på Pieter och hans holländska sällskap. De kom från Arenal och berättade att det regnade där uppe.
Efter lunchen gav vi oss iväg mot Arenal Observatory Lodge och när vi kom upp till Arenalsjön blev det mer och mer mulet och snart regnade det. Så det blev inte så mycket skådning den dagen och inte såg vi skymten av den närbelägna vulkanen, men vi hörde konstiga ljud och klippblock som rullade ner. Även här ingick helpension men här fick vi gå ner i restaurangen och beställa vad vi ville från menyn. Vi var lite osäkra på hur många rätter som ingick första kvällen och beställde lite försiktigt, men nästa kväll blev det full meny av jättegod mat. Det enda vi betalade var vinet, som oftast var från Chile eller Argentina och som kostade mellan 150-200 kr. Öl kostade oftast cirka 25-30 kr. Nästa morgon var det dags för utflykt till det närbelägna Arenal Hanging Bridges. Det ska påpekas att vägen från huvudvägen in till lodgen var fruktansvärt dålig och hade oändligt många potholes av varierande storlek. Det gällde att vara lite modig och hålla lite högre hastighet så slapp man studsa ner. Det hade regnat hela natten och det såg inte bra ut på morgonen men vi bestämde oss ändå för att åka dit och tur var det. Vi anlände till entrén och hittade snart nog vår privata guide. Vädret blev långsamt bättre även om det var disigt och lite regnigt. Men hela turen tyckte vi båda var jätteintressant. Vi gick den stora turen som tog tre timmar, men det gick snabbt. Guiden berättade mycket om olika växter och träd, vilka konstiga egenskaper de hade och hur mycket som kunde användas till något nyttigt. Han kunde en hel del om fåglar men vädret och den täta vegetationen gjorde att vi inte såg så mycket. Men det fanns även giftgrodor, farliga myror, sengångare m.m. Att vi hade en privat guide spelade stor roll för utbytet och turen kan vi helt klart rekommendera, mycket intressant och lärorikt. Väl tillbaka på lodgen var det bara en välja en välförtjänt lunch i a la carte restaurangen, kanon! Under eftermiddagen klarnade det sedan upp mer och mer så det blev t.o.m. ett dopp i en kall (uppfriskande) pool men även i den varma jacuzzin. Vi gick sedan en mycket trevlig runda i området som omfattade allt från en djungelstig ner till den forsande floden, till hängande broar och hagmarker med lite öppet landskap. Här fanns många trevliga fåglar att skåda och som vi faktiskt bara såg här t.ex. black-crested coquette, golden-olive woodpecker, white-throated thrush och grey hawk. Väl tillbaka på rummet med en öl i handen så satte vi oss på vår balkong och tittade på alla fåglarna som kom till matningen. Vi hade rummet som låg närmst matningen och vi tror att Pieter hade beställt detta, kanon var det i alla fall. Hit kom Montezuma oropendola, passerinis och blue-grey tanager, green och red-legged honeycreeper samt black-cheeked woodpecker. När vi gick och la oss hade vi fortfarande inte sett vulkanen men klockan halv tre vaknade vi båda av ett riktigt kraftigt skrämmande muller. Vi satte oss hastigt upp och tittade på varandra. Första tanken var att nu var det dags att lägga benen på ryggen för nu får vulkanen ett utbrott. Vi gick ut på balkongen för att upptäcka att det var stjärnklart och att vulkanen syntes tydligt. Oväsendet hade slutat men vi såg glödande lava som rann en stund och en hel del stora stenbumlingar som föll ner för berget och spridde glöd och gnistor. Det var helt klart lite skrämmande och många andra hade också vaknat och stod på lodgens observationsdäck och tittade med stora ögon. Detta var något som man inte kommer att glömma i första taget och det var lite svårt att somna om. Nästa morgon var det strålande solsken så jag gick en runda i parken som tillhör lodgen, glöm inte att få en "trailmap" i receptionen. Fåglarna var mycket aktiva efter det dåliga vädret och jag såg bl.a. violet-headed hummingbird, collared aracari, grey-capped flycatcher och en hona great curassow.
Efter frukosten bar det iväg mot La Selva Verde lodge och en helt ny biotop som då är karibiska låglandet. Vi kom fram lagom till buffélunchen och efter detta fick vi vårt rum. Solen sken från en nästan molnfri himmel och det var riktigt hett, så vi tillbringade några timmar vid den fina poolen. På lodgen finns en fågelguide som heter Miko och som är ytterst kunnig och har full koll på fåglarna i området. Han har guidningar på morgonen och eftermiddagen som inte kostar något och som varar cirka en timme. Av andra hörde jag att han också vet var green great macaw ibland håller till inom gångavstånd från lodgen. Själv hörde och såg jag två komma flygande på lite avstånd, häftig bonusart. Jag hyrde även honom för några timmar och betalade 20 dollar för detta, kan varmt rekommendera honom. Fåglar som vi såg eller hörde i området var bl.a. slaty-breasted tinamou, greyheaded kite, grey-necked woodrail, red-lored och mealy parrot, little och long-billed hermit, blue-chested hummingbird, slaty-tailed trogon, keel-billed och chestnut-mandible toucan och den helt endemiska plain-colored tanager. Lodgen ligger ganska när stora vägen och man hör en hel del av lastbilarna som transporterar ananas, men annars är det ett trevlig "djungellodge". Buffémåltiderna som ingår är helt OK eller så man som vi prova på a la carte restaurangen med utsikt över den forsande Sarapiquifloden och som har goda stenugnsbakade pizzor. Under natten hade det mulnat på och regnet hängde i luften. Jag hade tillsammans med ett kanadensiskt par bokat en egen guide på La Selva Biological Station mellan 7 och 9 på morgonen. La Selva ligger bara 20 minuter från La Selva Verde och anses som en av de bästa platserna att skåda fågel i Costa Rica. Det har setts mer än 400 arter i området. På stationen bedrivs forskning och hit kommer studenter och forskare från hela världen. Vi skulle vara skåda i närområdet men det finns längre turer in i området. Guiderna håller hög klass och under den dryga timme som vi hann skåda innan regnet tilltog, fick vi ihop en hel del arter t.ex. en hane great curassow, broad-billed motmot, pied puffbird, rufous-winged woodpecker, black-cowled oriole och long-tailed tyrant. Resten av dagen regnade det från och till men senare på eftermiddagen blev det lite uppehåll så vi kunde gå en liten runda. När vi kom tillbaka till vårt hus träffade vi på ett fransk par som låg och kröp i rabatterna i närheten av vårt rum. Det visade sig att det fanns en hel del giftgroder bland växterna och snart nog hittade Agnetha grodor lite överallt. Det var den lilla strawberry poison dart frog, även kallad blue jeans frog, och den lite större green poison arrow frog. På morgonen var det fortfarande mulet så det blev bara en kort promenad.
Efter lunchen var det dags att ge sig av till Rancho Naturalista, ett ställe som vi hade stora förväntningar på men som inte infriades. Jag hade läst en hel del om hur fin maten är och vilket mysigt boende det är med den fantastiska verandan och den vackra utsikten samt alla fåglar man kunde se från denna. Det ska sägas att det trista vädret kanske påverkade vår uppfattning. Normalt skulle detta vara torrperioden men troligtvis spelade årets El Nino ett spratt. Ett annan gäng från Sverige åkte runt med Heliangelusresor under samma period och hade regn 16 av 18 dagar. Det skulle serveras trerätters lunch och middag av högsta klasss som man kunde välja från en meny, ägarinnan skulle gå runt och prata med gästerna och fågelguiderna ingick i priset. Några trerätters menyer och matsedel fanns inte utan bara två och inget att välja mellan, värdinnan såg vi aldrig till och ingen pratade engelska förrutom guiderna. Maten var bra men sämre än t.ex. Arenal och Savegre. Nu fick man även betala för guiderna och det var 40 dollar per rum på förmiddagen och 30 dollar på eftermiddagen och då kunde man vara fler om en guide. Rancho Naturalista är vad vi har förstått det överlägset dyraste stället att bo på och med tanke på det så levererar det inte. När vi anlände hade de annat datum för vår ankomst vilket innebar att vi fick en rum i huvudbyggnaden med stora altandörrar ut mot verandan. Kan tyckas vara perfekt men med tanke på att det nästan alltid fanns skådare på verandan från 05.30 til solens nedgång så uppskattade inte Agnetha det. Sedan hade vi en hel del stora skalbaggar, kackerlackor och eldflugor på rummet. Kan tyckas normalt i denna del av världen men vi hade inte det på andra ställen. Men här fanns mycket fågel och guiderna var trevliga och av toppklass. 7-8 olika sorters kolibri syntes regelbundet och huvudnumret var snowcap. Sedan dök det varje morgon vid 05.30 tiden upp en snygg hane green thorntail. Andra fåglar som syntes från altanen var bl.a. collared aracari, keelbilled toucan, white-lined tanager, yellow-faced grassquit, buff-throated och blackheaded saltator, yellow-billed och scarlet-rumped cacique. En bicolored hawk rastade en kort stund i toppen av ett träd och orsakade viss uppståndelse. Tidigt första morgonen gick vi til en insektsfälla i form av ett lakan och en stark lampa. Detta drog till sig massor av insekter och nattflyn som i sin tur drog till sig speciella fåglar t.ex. buff-throated foliage-gleaner, plain antvireo, yellow-olive flycatcher och tawny-chested flycatcher. Här hade vi i alla fall tur då man bara tände lampan två gånger i veckan. Resten av förmiddagen regnade det bara så vi satt mest på verandan och fascinerades av de närgångna kolibrierna. På eftermiddagen hade bokat in en av guiderna, Daniel som kom från Kanada. Han var bara 19 år men han hade full koll på fåglarna och lätena samt jättetrevlig. Vädret hade klarnat upp lite så vi åkte iväg en liten bit och gick en trevlig promenad längs en bäck. Målarten var sunbittern men den fick vi aldrig syn på. Men vi hade istället collared trogon,bay wren, tropical parula, golden-crowned warbler, bay-headed tananger och den för området sällsynta rose-breasted becard.
Nästa dag var det fortfarande dåligt väder så vi bestämde oss för att åka direkt efter frukosten istället för efter lunchen. På slingrande vägar nådde vi Cartago och här såg vi solen för första gången på länge. GPS:n ledde oss in på smågator och vi trodde att den fått spel men som vanligt hade den rätt och snart nog var vi på väg längs Pan-American Highway. Efter ett tag började det stiga rejält uppåt, solen gick åter i moln, dimman blev allt tätare och vårt humör sjönk, skulle det inte vara bättre här uppe? När vi kom högre upp så helt plötsligt bryter solen igenom och ett mycket vacker landskap visar sig. När vi kom ytterligare högre upp kunde vi se bakom oss hur stor del av Costa Rica som låg under ett tjockt molntäcke. Eftersom vi visste att det inte fanns någon affär ner i dalen där Savegre Lodge ligger, så körde vi först förbi avfarten och fortsatte fram till den i många rapporter omskrivna hotell och restaurangen La Georgina för att proviantera några småsaker. Detta är på över 3000 m höjd och här finns "hummingbirdfeeders" som besöks av många kolibrier. Vi hade här bl.a. magnificent, scintillant och volcano hummingbird men även large-footed finch. Vi åkte sedan tillbaka en bit och körde den branta vägen ner i dalen och mot Savegre Mountain Lodge, det kanske bästa stället att se resplendent quetzal i hela Costa Rica. Det är riktigt brant här då man åker ner 800 m på bara 9 kilometer, men vackert är det och härligt frisk luft. Nu väntade oss en positiv överraskning. Vi bodde i en liten mysig fräsch stuga som låg i det mycket välskötta lodgeområdet. Buffémåltider serverades i den trevliga restaurangen och det var av högsta klass. Det var massor av grönsaker, flera olika vällagade och goda huvudrätter samt ett suveränt efterrättsbord. Vid den närbelägna bäcken hade lodgen egen fiskodling och öringen från denna ingick varje dag som ett alternativ, helt suveränt. Totalt sett vårt bästa boende. Vi fick en karta över stigarna i området och snart nog var vi ute och promenerade i vackra men branta omgivningar. Här var det helt andra arter som gällde t.ex. sulphur-winged parakeet, white-throated mountain-gem, ruddy treerunner, ruddy-capped nightingale-thrush och black-faced solitaire. Eftersom vi nu var på hög höjd kändes det ansträngande att gå, så efter den fantastiska kvällsbuffén och en flaska vin somnade vi snabbt. Nästa dag hade jag bokade en av guiderna som tillhör lodgen och det visade sig att det var en av ägarna. Lodgen ägs fortfarande av samma familj som en gång upptäckte den vackra dalen. Guiden kostade visserligen 70 USD men jag fick valuta för pengarna. Han var mycket trevlig, kunnig och jobbade hårt för att jag skulle få se fåglarna. Det tog inte lång tid förrän vi hade den första ropande quetzalen och snart såg vi en flygande hane, vilken lång stjärt! Vi skådade under fyra fantastiska timmar och hde bl.a. ett antal quetzaler, stripe-tailed hummingbird, silvery-throated jay, silver-throated tanager, ornate hawk-eagle, long-tailed silky-flycatcher, black-capped flycatcher, emerald toucanet och black-checked warbler. Vi hittade även en mycket sällsynt fågel i dessa trakter nämligen streaked xenops. Men vi missade costa rican pygmy-owl och mangrove cuckoo som andra hade haft vid ett speciellt ställe. Efter en suberb lunch gav vi oss iväg på "waterfall trail" , en vandring som tar knappt 3 timmar. En riktigt omväxlande och ganska ansträngande då sista biten är lite knixig att gå samt på grund av höjden. Det var under denna tur som vi hittade det oskygga paret resplendent quetzal, som satt så nära att jag fick backa för att kunna få med hela stjärten på vissa bilder. Andra fåglar här var bl.a. yellowish flycatcher, common bush-tanager, spangle-cheeked tanager, american dipper, torrent turannulet och tufted flycatcher. Efter denna häftiga dag så var det dags för ännu en mycket god buffémiddag samt en flaska vin, sedan somnade vi med ett leende på läpparna. Det ska ännu en gång påpekas vilket fantastiskt ställe detta är, god mat, bra boende, förhållande billigt (tror det kostade 1.300/dygn för båda inkl. fullpension), trevliga omgivningar, trevlig personal, lagom varmt med cirka 25 på dagarna men lite svalare på kvällar och morgnar samt mycket fågel.
Nästa morgon gav vi oss iväg mot Manuel Antonio, vårt sista boende. Nu skulle det bli lite bad och lite mer avkoppling vid Stilla Havet. På vägen dit körde vi upp till den stora antennstationen som ligger på drygt 3000 m höjd. Målarten var volcano junco, som vi hittade längst uppe vid antennerna. Här hade vi också timberline wren. Sedan bar det utför på slingrande vägar och temperaturen steg. Nere vid kusten var det tidvis ny fin väg mot Quepos och längs denna finns det stora palmplantager. Vi bodde i själva Manuel Antonio 300 m från stranden och tre minuters gångväg till nya ingången till nationalparken. Det ska sägas att de finare hotellen ligger på höjden innan man kommer fram till Manuel Antonio. Vi bodde på Los Almendros och kan väl liknas vid ett motell a la USA, helt OK med aircondition, liten restaurang, pool och lugnt läge. Direkt efter lunchen gick vi ner till stranden för att sola och bada några timmar. Här finns några öar utanför med pelikaner, fregattfåglar och brown booby. Runt hotellet och byn hittade jag bl.a. violett-crowned wood-nymph, red-crowned woodpecker, cocoa woodpecker, masked tityra, grey-breasted martin, cherries tanager och social flycatcher.
Efter en drink nere vid stranden gick vi och åt en god middag på grannhotellet Villa Bosque. Här satt vi i deras trädgård och njöt av kvällen och maten. Nästa morgon promenerade vi genom nationalparken för att komma till den underbart vackra Manuel Antonio beach. Utanför ingången finns många naturguider som man kan hyra om man känner för det. Vi struntade i det men försökte istället stanna ibland och komma underfund med vad guiderna visade. Vid ett ställe visade de en common potoo. Vi njöt sedan några timmar vid paradisstranden innan vi gick tillbaka till hotellet för att äta lunch. Det finns inget att köpa vid stranden men det finns toaletter, vilket kan vara bra att veta. Vägen tillbaka kändes lång i den heta värmen så en kall öl till lunchen satt fint. På eftermiddagen blev det lite shopping och ytterligare bad. När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen la jag märke till en grupp gamar som låg och skruvade. Snart hittade jag även en short-tailed hawk och peregrine, två nya resekryss. Plötsligt dök det två adulta king vulture som började kretsa med de andra gamarna, de var efterlängtade.
Nästa morgon gick jag bara en liten bit från hotellet för att försöka hitta white-throated crake. Den skulle enligt guiden finnas i ett litet sumpområde mellan några hotell och efter en stund lyssnande hördes det karakteristiska lätet, kanon.
Efter en sen frukost gav vi oss sedan av mot San Jose. Nu körde vi den nya motorvägen från kusten till San Jose och den går mycket snabbare. Det är en betalväg men det är inte några höga summor och man tjänar rätt mycket tid. Det var samma hotell igen som första natten och eftersom det var vår sista natt i CR åt vi en riktigt god middag i deras restaurang. Nästa morgon blev vi hämtade klockan 05.00 då planet gick redan vid åttatiden. Som vanligt känns hemresan lång, vilket den var, men vi slapp förseningar och anlände till Kastrup i rätt tid. Slutsummeringen av resan är allt fungerade perfekt. Det är ett litet mysigt omväxlande land med vänliga människor. Det är lätt att ta sig runt på egen hand och man känner sig säker.
Det är för det mesta ganska lättskådat och alla lodger som vi bodde på hade arrangemang för skådare t.ex. matning, guidning, utmärkta stigar m.m. Under resan såg eller hörde jag 329 arter varav 222 var lifers, vilket jag är mycket nöjd med.
